Stina på Irland

Nu är det alldeles strax dags att ta kvällspromenaden med mina
små damer. . och det är kallt som bara den.. så jag bävar lite..
Det är ju inte riktigt samma fart i steget, och inte heller samma längd
på kvällspromenaderna nu när Izzie är med .. så jag håller inte värmen
på samma sätt..

Jag försöker få med mig min granne ut ikväll.. hon säger jämt att hon
vill börja gå med mig/oss , för att försöka komma i lite bättre form.. men
det är ju svårt att göra nåt då hon har en ursäkt varje gång.. Jag undrar
när jag ska sluta fråga.. jag vill ju inte vara oartig.. men inte heller tjatig.
Det är lurigt sånt där.
Själv ska jag då kompensera min promenad med en take-away till middag ikväll.
Trev är så sen , så han ville köpa en burgare eller en "chinese" på vägen hem, och
eftersom jag är latast i stan så får han göra det.. min supergoda middag (som jag åkte
och handlade speciellt tidigare idag..!) får vänta till imorgon.



Vet ni ? Det känns verkligen som en stor sten som släppt från mitt hjärta nu
när jag beslutat mig för att inte ansöka om stipendet nu i januari..
Även om jag har mycket annat att stå i så känner jag ett sånt inre lugn.
Det är så himla skönt !
Reaktionen från min professor hjälpte ju också till .. han är så bra !!


=)