Stina på Irland

Idag är det riktigt jobbigt.
Jag är ensam hemma. Trev har åkt på jobbet.
Jag borde egentligen tentaplugga
men det går bara inte.
Huset är för tyst.
Ingen liten Ellie som tassar runt
eller
skäller till när nån bil kör in på vår uppfart för att vända..

Det var  verkligen hemskt jobbigt att komma hem igår och verkligen inse att
hon inte längre finns.
Mitt lilla hjärta.
Det känns faktiskt overkligt fortfarande
men jag försöker att inte lura mig själv. På gott och ont.

Igår tömdes hennes vattenskål
och hennes lilla röda matskål diskades ur ordentligt och lades undan.
Nu på morgonen har jag tvättat hennes älsklingsfiltar
och snart är det dags för tvätt av överdraget av Ellies favorit "sacko-säck".
På ett sätt känns det som att jag gör allt för fort. Som att jag borde låta Ellie få finnas kvar hos oss lite längre.
Men det går inte.
Jag orkar inte helt enkelt.
Bara att se hennes favorit toffla som hon brukade bära runt så stolt får mig att börja gråta.
Jag som trodde att alla tårar var slut.

Igår pratade jag med hennes uppfödare Bob.
Han blev hemskt upprörd då jag berättade vad som hänt
och eftersom de faktiskt har en valpkull nu
så sa han att han skulle hålla tiken han tyckte bäst om
så jag kan få köpa den.

Det är ju snällt men då uppstår ju mer problem.

Vill jag verkligen ha en ny hund?
(Jo..)
Borde jag köpa en ny hund?
(Vet inte..)
Borde vi köpa en ny Bichon?
(Nej enligt Trev..men han vill inte ha nån annan..så..ja..)
Är jag värd en ny liten hund?
(Nej. Hur kan jag göra det när jag inte ens kan rädda mitt alldeles egna älskade hjärta..)
Vågar jag köpa en ny hund?
(Egentligen inte.. det tar ju så ont om något händer..)
Är det för tidigt att  ersätta Ellie köpa en ny hund?
(Jo. Alldeles för tidigt egentligen. Men jag måste tänka praktiskt.. och jag kommer ju faktiskt vara hemma så gott som varje dag i en månad nu.. plugga och tentor..)

Vi har då iallafall efter många om och men bestämt oss för att vi inte ska köpa en Golden Retriever.. ingen Cocker Spaniel.. Ingen labrador.. utan vi ska acceptera Bob's erbjudande och köpa en ny Bichon.
Jag trodde inte ens att Trev ville ha en ny hund
men jag sa att han fick bestämma.. och han ville det..
Jag kan verkligen se att han saknar Ellie han med.. även om inte tårarna sprutar som för mig..
..han har sitt egna sätt att visa att han är så jädra ledsen.. och en av dem är nog att vilja ha en ny hund..

Vi ska åka till Bob och Sally på torsdag eller fredag och kika, och om vi gillar vad vi ser så följer nog en liten bichon-tjej hem med oss. På ett sätt känns det bra att vi är tillbaka hos samma uppfödare..även om det kommer kännas hemskt jobbigt att åka dit.

Så mellan gråt attackerna och all saknad av Ellie så sitter jag här och försöker komma på
nåt fint namn till vår nya lilla tjej.. Det är så svårt..
Trev fastnade för namnet Stella.. men det känns som att det namnet är för "stort" för en Bichon. Men det är nog kanske bara jag som svamlar.

Jag är rädd för att jag ommer att jämföra vår nya alldeles för mycket med Ellie.. och jag försöker tänka att jag inte kan göra så.. Ingen kan ersätta Ellie. Ingen är likadan. Och det vore hemskt orättvist mot den nya lilla hundvalpen att ens tänka så..

Ellie var ju trots allt min perfekta.. Även om hon var långt ifrån perfekt.





Min älskade lilla hund
med sitt stora (och lika modiga) hjärta.

Jag saknar dig så mycket gumman..
Hoppas att du har det bra..
Lilla Alex hälsar.. och undrar om du träffat hans guldfisk som dog..
och även att han är ledsen att han grät då du begravdes, men han kunde inte förstå varför du var tvungen läggas ner i jorden..
Älskar dig min lilla skithund.
Förlåt för att jag inte kunde rädda dig.. men det gick för fort..
Antar att du flänger runt i full fart i hundhimlen nu istället..
Du slipper  ju iallafall passa dig för bilar där..
Så spring för allt vad du är värd.
Och skäll så mycket du bara orkar.
Hoppas bara att du har en liten toffla att bära runt på.
Precis som du gjorde när du lät oss få finnas i ditt liv.

Saknar dig min lilla skit.