Stina på Irland

Detta är ett ord som fastnat i min hjärna efter att ha suttit och kikat runt

på bloggar skrivna av olika människor i min hemstad.

Egentligen är det nog bristen på ambition som etsat sig fast
...
och jag vet att jag just nu är ute på djupt vatten
...
för jag vet att vi är alla olika
och har olika värderingar här i livet
...
men jag kan ändå inte låta bli att förundras.

Jag är även medveten om att i min hemstad så finns det inte
så stort utbud av jobb
och man måste vara tacksam för det man kan få
...
men ändå
?

Det är märkligt vad några år hemifrån kan göra för ens ambitioner.



Under de senaste dagarna har jag haft lite panik över att
inte veta om jag skulle kunna plugga vidare eller inte
och det har fått mig att inse hur mycket en bra utbildning
verkligen betyder för mig.

Jag är ju inte garanterad jobb efteråt
och jag kommer vara skyldig CSN mer än vad jag ens vågar tänka på
men jag anser att det är värt det
för jag kommer ha så oerhört mycket kunskap som ingen någonsin kommer
kunna ta ifrån mig.

För det jag har investerat i är mig själv.

Min kunskap.
Mitt intellekt.
Min egenskap att analysera och se alternativ.
Min alldeles egna djupa förståelse av livet på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle behöva.

Jag har alltid vetat att jag skulle läsa på universitet. Så var det bara.
Vad jag inte var medveten om var de sociologiska teorierna om varför jag tänkte som jag gjorde.

Jag trodde däremot att det jag lärde mig under min utbildning skulle vara en trevlig liten
sak att "ha", och förlita mig på min livserfarenhet för att leva det bästa liv jag kunde.

Men vad gör man när man inser att det är så mycket i världen man aldrig ens tänkt på.
Att saker är som de är av en speciell anledning.

Att fylla sitt liv med kunskap är inte bara berikande på många sätt
det kan även vara skrämmande och deprimerande
när det går upp ett ljus.

Man kan glida ifrån vänner och undvika samtal med vissa personer
för de inte har lärt sig att se, ifrågasätta och diskutera saker på samma sätt.

Men samtidigt som allt det här pågår i min hjärna
så finns det få saker här i livet som jag uppskattar mer
än att sitta och bara finnas
tillsammans med mina bästa vänner någonsin
i vår egna lilla värld
där inte mycket annat spelar någon roll.

Det är lustigt hur ens hjärna kan fungera egentligen .