Prestationsångest
Så då var det fredag igen.
TIll skillnad från många andra fredagar så är detta första fredagen sen skolan började om.. och jag är verkligen så jävla glad över mina två lediga dar varje vecka..
Den här veckan har ju dock fått in mig i nån slags panik. Prestationsångest tror jag. Brukar alltid bli så här i början av varje termin.. har stora planer på att vara superambitiös, och spenderar timme ut och timme in på skolans bibliotek, där jag slåss och kämpar (med andra lika patetiska elever..) för att få tag i just de böcker och journal artiklar som vi har fått på våra "läs-listor" från våra föreläsare..
På bussen å väg hem kämpar jag tappert med det nyaste inköpet på skolans book-shop : " Introduction to Political Philosophy", och det är ju intressant, men OJ så tröttsamt att läsa bok.. tar ju aldrig slut.. =/
Sen hemma görs ett nytt försök, tänker att kanske går det lättare att läsa en av journal artiklarna.. de tar ju då iallafall slut nån gång, till skillnad från de där jädra böckerna. Men inte det. Då måste ju hunden rastas, huset städas, en massa smutstvätt som bara MÅSTE in i tvättmaskinen på en gång.. och gärna nån annan grej, som typ gräsklippning..eller vadsomhelst egentligen. Gärna saker jag hållt mig undan för alltför länge, så det tar länge att göra klart. Vad som helst för att slippa läsa.
Och då blir jag hemskt sur på mig själv.
Mest blir jag sur för att jag VILL ju veta saker. Jag vill kunna diskutera om det skitdåliga (läs obefintliga) välfärdssamhället på Irland och backa upp mina sikter med en hel jävla massa fakta som jag läst nånstans.. eller slå vår filosofi föreläsare Stephen med häpnad med ett smart citat från nån av "de stora".. Men det går inte.
Jag blir så jävla sur, och försöker komma in i mitt "fighting mood", det jag måste koppla på när jag kämpar på bibblan, och tenta pluggar "det MÅSTE GÅ". Men det gör det inte.
Och då blir jag sur igen. Blir sur på mig själv för att jag blir så uppjagad av såna här skitsaker när det finns så mycket annat i livet att oroa sig för.
Men.
Det spelar ingen roll.
För Stina's prestations ångest har kopplat sitt grepp.. och verkar vara här för att stanna.
Så då gör jag det jag gör bäst. Kokar kaffe, Plockar fram alla böckerna i en stor hög på köksbordet, och organiserar fint så det ska vara enkelt att se vad som är vad. Och sen tar jag på mig skorna
och
går ut med hunden en timme.
"Jag pluggar när jag kommer in igen"
Yeah right.
TIll skillnad från många andra fredagar så är detta första fredagen sen skolan började om.. och jag är verkligen så jävla glad över mina två lediga dar varje vecka..
Den här veckan har ju dock fått in mig i nån slags panik. Prestationsångest tror jag. Brukar alltid bli så här i början av varje termin.. har stora planer på att vara superambitiös, och spenderar timme ut och timme in på skolans bibliotek, där jag slåss och kämpar (med andra lika patetiska elever..) för att få tag i just de böcker och journal artiklar som vi har fått på våra "läs-listor" från våra föreläsare..
På bussen å väg hem kämpar jag tappert med det nyaste inköpet på skolans book-shop : " Introduction to Political Philosophy", och det är ju intressant, men OJ så tröttsamt att läsa bok.. tar ju aldrig slut.. =/
Sen hemma görs ett nytt försök, tänker att kanske går det lättare att läsa en av journal artiklarna.. de tar ju då iallafall slut nån gång, till skillnad från de där jädra böckerna. Men inte det. Då måste ju hunden rastas, huset städas, en massa smutstvätt som bara MÅSTE in i tvättmaskinen på en gång.. och gärna nån annan grej, som typ gräsklippning..eller vadsomhelst egentligen. Gärna saker jag hållt mig undan för alltför länge, så det tar länge att göra klart. Vad som helst för att slippa läsa.
Och då blir jag hemskt sur på mig själv.
Mest blir jag sur för att jag VILL ju veta saker. Jag vill kunna diskutera om det skitdåliga (läs obefintliga) välfärdssamhället på Irland och backa upp mina sikter med en hel jävla massa fakta som jag läst nånstans.. eller slå vår filosofi föreläsare Stephen med häpnad med ett smart citat från nån av "de stora".. Men det går inte.
Jag blir så jävla sur, och försöker komma in i mitt "fighting mood", det jag måste koppla på när jag kämpar på bibblan, och tenta pluggar "det MÅSTE GÅ". Men det gör det inte.
Och då blir jag sur igen. Blir sur på mig själv för att jag blir så uppjagad av såna här skitsaker när det finns så mycket annat i livet att oroa sig för.
Men.
Det spelar ingen roll.
För Stina's prestations ångest har kopplat sitt grepp.. och verkar vara här för att stanna.
Så då gör jag det jag gör bäst. Kokar kaffe, Plockar fram alla böckerna i en stor hög på köksbordet, och organiserar fint så det ska vara enkelt att se vad som är vad. Och sen tar jag på mig skorna
och
går ut med hunden en timme.
"Jag pluggar när jag kommer in igen"
Yeah right.
Kommentarer
Trackback