Stina på Irland

Orken har helt försvunnit ur min kropp.

Det var som att luften gick ur mig där kring tvåtiden nån gång, och sen har jag mest bara 'existerat'.

Jag hann iallafall med mötet ang. de extra undervisningstimmarna jag blev tillfrågad om,
och det ser lovande ut med schemaläggningen.
Eller, lovande kanske är fel ord, men vi fick till det. Tyvärr innebär det att jag inte slutar förrän 17.00
på torsdagar, som nu är min tidiga dag (slutar 14.00).. men dagarna blir ju längre framåt vårkanten,
och Stella + lillskruttan ska ju börja på " dagis" efter jul.. så det kommer nog funka.

Jag blir lite fundersam bara .. att jag tar på mig för mycket jobb ..
Om man bara räknar undervisningstimmarna så är det ju inte mycket alls, men om man
börjar räkna all tid som går åt till planering osv så drar det ju fort iväg.. och de timmarna får
jag ju tyvärr inte betalt för.
Tar jag på mig för mycket??
Fast på samma gång så vill jag ju jobba så mycket jag bara kan, inte bara för pengarna, men också
för att få erfarenhet, och försöka bestämma mig om det verkligen är det jag vill göra i framtiden.

Just nu känner jag mig bara sådär lite lagomt spak, och sitter här framför brasan och väntar på
att Trev ska komma hem..
..det är kallt och ruggigt ute, och jag har inte tänkt göra många knop ikväll kan jag lova !!!

Tänk så härligt att kunna ligga ute och njuta av sommarsol och värme istället !!!!!!