Stina på Irland

Idag kom en av mina professorer fram och pratade med mig en liten stund
nar vi bada tva stod och vantade pa att fa ga in och undervisa.
Denna professor var min handledare forra aret, da jag skrev min slutuppsats, och
han undervisar aven en av vara kurser i ar. .

Han borjade samtalet med att beromma mig for mitt exceptionella arbete forra aret,
och berattade att jag var " in a league of my own, high above the rest  " och da holl
jag pa att do av lycka !!
Men sen berattade han att han egentligen hade tankt be mig att inte lasa MA kursen, utan
skriva for honom i ar.. men jag hann acceptera MA erbjudandet . . och sa var det med det.

Jag holl pa att kolavippa nar jag horde det !!! Trodde inte det var sant . . tank att jag
fick till ett sant arbete i varas nar jag slet och kampade och inte trodde att jag skulle
komma mig nan vart..

( jag visste ju att han tyckte jag gjort bra ifran mig, med tanke pa betyget jag fick, men
inte att det var SA bra ..)

Efter att jag svavat pa moln ett tag gick jag pa mote med min nya handledare, for arets
underbara forskningsarbete, och det kandes bra. Hon ar sa snall och framforallt DUKTIG! och
jag tror minsann det kan bli riktigt bra !
Maste bara stracklasa en miljon bocker innan vart nasta mote pa torsdag till veckan, men
det ska val kunna ga...

Ah vad jag alskar college !!!!!


.