Stina på Irland

I tisdags skickade jag ut X antal email till olika organisationer
som är engagerade i området gällande ett av mina två specialarbeten det här året.
Jag hade som hoppats att de skulle skicka nåt fint litet email tillbaka
och that would be it.
Men inte det.
Jag låg och halvsov på soffan, slötittade på Oprah,
och då ringer telefonen
Jag trodde först det var Trev, men insåg snabbt att det var ett Dublin nummer
och
det visade sig vara en informationsman från en av organisationerna
och han ville prata lite med mig.
Jag var alldeles trött och halvt förvirrad
och han tyckte nog att jag konstig.. =)
Men det slutade med att han bad mig komma in och träffa honom
nästa torsdag, halv elva.
Gulp.
Jag är inte förberedd på detta, så nu sitter jag där med skägget i brevlådan
och har en hel del jag måste gå igenom innan vårt möte.

Det är så jädra typiskt.
Men bra.
Men typiskt.

=)